Popped Collar

J-RPG är en ovanligt tacksam genre att hata och attacker. Varför är det så, kan man tänka. Svaren är givetvis självklara: en överväldigande majoritet följer samma mall (och spelen görs i Japan, där alla är konstiga, som Radical Rat redan har påpekat).

Jag ska börja med att peka ut en av alla föraktliga tendenser som finns i dessa patetiska ursäkter till spel.

Unga hjältar.

Detta är något som tycks dyka upp gång på gång, även i spel som faller utanför uselheten och istället är njutbara (Secret of Mana, exempelvis). Hjälten, eller hjältarna, beger sig ut i den stora vida världen innan de har hunnit få skäggväxt. Trots deras späda ålder är de dessutom skickliga monsterslaktare, som dessutom hinner bli oerhört skickliga på en - tycks det - kort tidsrymd. Det är bara att jämföra statistiken för en karaktär på level 1 och level 50. Inlärningskurvan är onekligen snabb för dessa ynglingar...

Alla dessa unga hjältar som ska hämnas sin familjs död och rädda världen och vad de nu håller på med är irriterande, men det har sina förklaringar. Det är helt enkelt genvägar för lata spelmakare. Karaktärer som ännu inte har nått någon beundransvärd ålder behöver inte ha en lika detaljerad bakgrundhistoria som äldre karaktärer, vilket gör det lätt att bara skyffla ut dem i världen utan vidare betänkligheter. Det är dessutom omöjligt för dem att hämnas sina stackars föräldrar om föräldrarna redan har hunnit dö av hög ålder.

Många som spelar TV-spel är unga. Att ha en protagonist i en jämförbar ålder kan tänkas bättra på igenkännligheten med enkla medel. Tror jag. Manusskribenterna (om det finns några?) tycks tro det i alla fall. Att känna närhet med hjälten är naturligtvis eftersträvansvärt, men lite mer jobb är att förvänta från spelmakarna. Exempelvis genom att ha en bra handling... Vilket jag återkommer till någon annan dag.

Traditionen med snorungar till världsfrälsare återkommer lite varstans, exempelvis fantasyromaner, men det innebär inte att man kan förlåta fantasilösheten. Antagligen är lättjan den primära anledningen till travestin. Det är beklagligt.

Ett avskräckande exempel på användandet av unga protagonister är Final Fantasy III (ugh). Fyra idioter, alla unga, som blir utvalda av någon mumbojumbogud för att rädda världen. Kan det bli värre? Antagligen inte.

90/100 i Storbritanniens Nintendomagasin. Inte konstigt att det suger.