Popped Collar

Chelsea - Liverpool slutade 4:4. Utmärkta siffror när fotboll är på riktigt, likaså när det sker i ett TV-spel. Dessvärre (eller dessbättre?) har jag inte riktigt kunnat njuta av ett fotbollsspel sedan FIFA 200 -, eller om man ska gå ännu längre bak i tiden - International Superstar Soccer-serien till N64.

Fotbollsspelen strävar efter realism, men ibland blir det för mycket. Ett prima exempel på detta är den skumpande bollbanan som läderkulan får i PES så fort en passning slås. Planen beter sig som om man befann sig på Kopparvallen istället för San Siro. Inte särskilt lyckat om man vill få ett glänsande finlir, vilket man ju vill få... om man inte spelar i svenska landslaget, vill säga. Resultatet blir alldeles för ofta gubbfotboll. Inte särskilt märkligt när spelarna är lika smidiga som gubbar, förvisso.

Senaste iterationen av FIFA var förvisso ganska njutbar, men jag saknar fortfarande arkadkänslan som innebär att man inte behöver ägna flera livstider för att kunna få bollen att gå som på ett snöre. Möjligheten finns också att jag har blivit gammal och sur.

Ett riktigt fotbollsspel ska ha en tvåsiffrig målskörd. Eller tre.
Spelarna här är alltså noobs.