Popped Collar

Kära kragpoppare!

Vi firar härmed det hundrade inlägget på Popped Collar, och gör detta genom att publicera ett gemensamt författat poem, en episk och nydanande berättelse om kärlek, hjältemod och sorg, som rör kring det som är närmast våra hjärtan. Vid tillfälle kommer både jag och Ab dessutom publicera varsin jubileumskrönika, så se till att ni håller ögonen öppna efter detta. Utöver det vill jag även, å mina och Abs vägnar, passa på att hjärtligt tacka er läsare för den hjärtvärmande lojalitet och det engagemang ni visat gentemot bloggen. Ni utgör ett synnerligen spektakulärt ljus i den annars så mörka verklighet vi alla vanligtvis lever i och som vi dagligen försöker undkomma. Jag anser att vi, här idag, lyckats bättre med detta än någonsin förr! Nåväl, det är dags att korka champagnen och ännu en gång poppa collarn.


Tänk er en värld utan kvinnor och kel
En framtid värre än de värsta JRPGs fel

Du skulle aldrig få se en välsvarvad bak
och bjuda in henne till en natt under ditt tak

Att placera ditt huvud i en rundad barm
och känna din fallos vara glödgande varm

Vetskapen om vad du kunnat få
lämnar ditt skrotum i en nyans av blå


Tänk er radikalfeministiska könsroller
och hur de skulle projiceras till era konsoler

Nej, Råttan skall aldrig låta det ske
ty då finns det ju ingen kvinna att tillbe

Kvinnan bör diska, suga och stå i
behagas ej mannen har han rätt att slå pli

Bör lyda likt får som vallas var dag
jag önskar bigtitits, min önskan är lag


En gång var Ab en bortrövad rymdman
Nu hindrar han mardrömmen från att bli sann

Med sin lojala råttbroder Rat
författas det opus natt efter natt

Tillsammans mäter de två tjog centimeter
och utsätter kvinnor för obsceniteter

Så hjälp oss genom att poppa kragen,
samtidigt som ni avtäcker kvinnobehagen

Jag och Råttan skapade en vacker saga i går natt, och eftersom jag är en vänlig själ så får ni ta del av den.

RR: Goda egenskaper hos en man
AA: är ett vitt leende och en fast fallus
RR: samt möjligehten att älska både
AA: blondiner som brunetter, samtidigt.
RR: Män som kvinnor, fast med vetskapen om i vilken av dessa hans fallus skall sprida
AA: den lycksaliga och heliga...
RR: mansjuicen, kapabel att överföra det destruktiva retroviruset HIV (humant immunbristvirus), som obehandlat kan
AA: förinta svaga varelser utan pardon.
RR: Som gång på gång på gång påvisats i Afrikas...
AA: stäpper bland stäppnegrerna,
RR: blånegrerna, negresserna och negerbarnen samt...
AA: Halv-aporna.
RR: Fin.

Datorn håller på och "repareras", vilket den har gjort i ett bra tag nu. Läge för att köpa en nyare, fräsigare hårddisk, måhända?

Jag har vomerat ut min avsky mot The Last Remnant ett antal gånger. Under en intressant konvers med Radical Rat framkom det med all önskvärd tydlighet vad han tycker, och för att vi älskar er, kära läsare, så får ni ta del av den.

RR: Det går ju inte att spela längre
AA: För att det är dåligt?
RR: Har ingen aning vad som händer handlingsmässigt
RR: Har mött tre bossar på rad utan möjlighet att spara mellan
RR: 6 koprofager, en dörr till helvetet och en stor neger med en flygande tron
AA: Haha
RR: The Duke of Ghor seized the position as chairman
AA: Åh nej
RR: And so... the remnants meant to help people, ended up working against them!
RR: Jag begriper inget
AA: Det är inte meningen
RR: Duke of Ghor? Chairman?
RR: Svärdskvinnan dog och ersattes av sin dotter som i princip ser identisk ut, fast med en annan röst
AA: Grät du när hon dog?
RR: Sorgedagget vällde nedför mina rosenröda kinder

Någon gång i framtiden kanske ni är så lyckligt unnade att ni får ta del av Radical Rats omdöme av detta värdelösa spel. Vem vet?