Popped Collar

Zombier är ett märkligt fenomen. Första gången jag läste om dem var i Joakim von Ankas ungdom (förträfflig serie, möjligen den bästa som någonsin har skapats), då von Anka var jagad på grund av en orättfärdig aktion som han hade gjort. Givetvis slutade det lyckligt, vilket knappast är kutym i dylika berättelser. Det är bara en av alla ingredienser som jag stör mig på. Det främsta är filmernas huvudaktörer: zombierna.

Varför? Orealismen spränger ju alla gränser; när man dör förlorar skelettmuskulaturen nästan all styrka, vilket innebär att de skulle traska långsammare än din mormor, och bita lösare (även om hon saknar tänder), för att inte nämna hur de ens kan röra sig då blodet har hunnit stelna. Svart magi? Kanske det; men varför finns då ingen vit magi? Antagligen för att logiskt tänkande inte fungerar i zombierullar. Dessutom tycks zombierna inneha någon form av superstyrka, för hur kan de annars övermanna en människa i en ärlig kamp, man mot man, och slita sönder strupen med tänderna? Människorasens tänder är synnerligen ynkliga. Försök att slita loss en rå biff, och se hur lätt det är... och jämför med filmerna.

Det finns mer att klaga på (som idiotiska människor, hur handfallen polisstyrkan och militären är och hur lätt det vore att skydda sig mot zombierna, som med ett lätt pansar), men jag ska inte slösa på Internets obegränsade utrymme.

Left 4 Dead har därtill rea på Steam helgen ut, med det ynkliga priset på endast 18 euro. Ni är sugna, eller hur?