Popped Collar

Abducted Aliens och Radical Rats äventyr i universum.
TV-spelshat och nedvärderande åsikter om alla andra
människor utlovas, inbäddat i mängder med kärlek.

Riktiga explosioner åt folket

1980-talet var tiden för fantastiska actionfilmer, där benhårda, känslolösa skådisar som Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone, Jean-Claude van Damme, Chuck Norris och Steven Seagal röjde loss. Det är en era som jag saknar, då det känns som att den typen av filmer inte längre görs. Explosionerna var stora, gula och riktiga, hjältarna besegrade orimligt många skurkar och en betydande del av deras dialog bestod av one liners; något som inte kan sägas om moderna (men ack så bra) filmer såsom Jason Bourne-trilogin. Det är förvisso tämligen talanglösa skådespelare, men de gick genom rutan. På något ytterst märkligt sätt hade de karisma.

Steven Seagal var mest verksam under 90-talet, men det spelar ingen roll.


Nästa år kommer The Expendables, men det tillhör antagligen något av det sista som denna gyllene generation av karismatiska biffar skapar. Var finns de efterföljande bicepssvällande protagonisterna, som kunde sälja filmer endast tack vare att deras namn var präntat i gigantiska bokstäver på affischerna? Jag vill ha tillbaks dem och deras one liners. Och explosionerna, givetvis.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar