Popped Collar

Det har varit ont om inlägg den senaste tiden, jag vet. Man kan säga att vi på Pawped C. har tagit semester, eller gått i ide (ute?), under sommaren. Sommaren har hittills präglats av uselt väder, tristess och kanske den sjukaste dygnsrytmförskjutning jag någonsin gjort. Lyckligtvis finns ljus i horisonten, enär slutet av denna usla månad närmar sig, om än långsamt. Pengar kommer återigen finnas på kontot, vilket innebär stora möjligheter att underhålla sig. Bara nu till helgen ska jag spela Battletoads med en kamrat (nej, inte Ab, tyvärr) vilket, efter några linor eller några puffar, är oerhört trevligt!!!!!11

I övrigt har jag tittat på en del film denna månad, och återigen begrundat vilka filmer jag gillar allra mest här i världen. Jag kom fram till att svaret är T2 och Rambo 3. Två filmer som ligger mig varmt om hjärtat och till dags dato fortfarande är så fantastiska att jag blir bindgalen när jag tänker på det. Dylik action görs inte längre. Om en scen i en film innehöll en Hind och en stridsvagn som kolliderar, då använde man helt enkelt en Hind och en stridsvagn som fick köras in i varandra. Om en helikopter skulle flyga genom en tunnel jagandes en fruktpickup, då flög man en djävla helikopter genom tunnelhelvetet. 2000-talets storslagna actionfilmer verkar filmas till 90% på green screen. Många scener har också en tendens att vara extremt överdrivna. Det är faktiskt sorgligt. Tänk om dekapitationsscenerna i Rambo 4 hade filmats på gammalt hederligt vis. Proteser och riktiga stuntmän, och inte en kulspruta med animerad mynningseld och flygande kroppsdelar som ser så datoranimerade ut att jag vill gråta.

Nu gråter jag på riktigt. Det betyder att det är dags för Dödligt Vapen.