Efter diverse slit och släp har jag haft tid över för att dräpa fler koreaner i Crysis Warhead (som jag tidigare talat om), och har nu klarat det på den svåraste svårighetsgraden, som . Det höjde tvivelsutan nöjesgraden, emedan det innebar att man fick utnyttja datorns (något korkade) AI flera gånger; såsom att slänga en mina på vägen, skjuta med pistolen mot ett fordon, ställa sig i cloak mode och flytta på sig en smula. Fordonet ser en inte, men åker snällt på minan och sprängs. Sånt är skoj.
- Grafiken är het. Dock dödar den de flesta datorer, även om man är förbi de rekommenderade kraven. Inte så lysande.
- Karaktärerna är töntiga, och handlingen är töntig. Bara en sån sak som att huvudpersonen heter Psycho säger mycket... ett typiskt alias för en 12-åring, ungefär. Nu spelar det inte så stor roll, dock. Man måste ha spelat originalet för att förstå nånting av handlingen också, annars ligger handlingen ungefär på Ikari Warriors nivå.
- Det finns alltid enormt mycket ammo, och sånt gillar jag. Det innebär att man kan kötta för glatta livet.
- Svårighetsgraden höjs alldeles lagom.
- Utomjordingarna är inte lika tråkiga som i originalspelet, mycket tack vare att man har mer ammo till alla mäktiga vapen. Men det är fortfarande roligast att döda koreaner.
- Fienden har en morbid förmåga att kunna upptäcka en på de mest ologiska ställen, men samtidigt är de bra på att undvika att se en på de mest logiska ställen. Överlag rätt OK, dock.
- Musiken känns lagom pampig. Det är gott.
- Att uppgradera alla vapen man finner är skoj, men ologiskt. De skickar ut elitsoldater utan att ge dem den bästa utrustningen som finns? Smart.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar