Popped Collar

Abducted Aliens och Radical Rats äventyr i universum.
TV-spelshat och nedvärderande åsikter om alla andra
människor utlovas, inbäddat i mängder med kärlek.

Co-op på de gamla grekernas tid

Känner ni inte igen dessa herrar? Synd, det borde ni göra, för det är det sista man får se när man klarar Legend.


Redan de gamla grekerna kände till det opioidliknande ruset som numera kallas för co-op, vilket bevisas av mängden njutbara spel till SNES som finns att tillgå. Legend är ett sådant, och det innehåller allt vad man kan begära (nästan): muskelmän, svärd, yxor, magi, fula fiender och givetvis ännu fulare bossar - som dessutom är svåra ett besegra. I sanning en njutning för knapptryckartummarna. Dessutom har man möjligheten att variera attackerna från vänster till höger utan att flytta på sig, samt att man kan ta små steg samtidigt som man slåss. Det gör slaktandet smidigare.



Jag använder mig av den väl beprövade tekniken som kallas för "ställ dig
i hörnet och hugg mot någonting". Min kamrat övar på Kung Fu.


I går (eller var det i dag?) lyckades jag med bedriften att klara spelet utan att använda continues. Det är en heroisk bedrift, ska ni veta.
Spelet tycks handla om två bröder som köttar en armé på vägen mot någon hemsk niding. Det är underbart, i synnerhet när man besegrar slutbossen med endast 0 liv kvar. Givetvis gjorde vi det bara för spänningens skull; Abducted Alien misslyckas aldrig. Observera att bossen till vänster inte är slutbossen, men möjligen den jobbigaste.






Bossarna gillar inte magi. Sen ser det rätt ballt ut. Notera minen av avsky
som grottmonstret har... samt att jag har mest poäng.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar