Popped Collar

Hej, kära läsare.
Fördelen med att ha bröder är två: man kan spela med dem, och man kan låna spel av dem. Följaktligen utnyttjade jag det andra alternativet för någon vecka sedan. Resultatet har samlat damm i någon vecka, men så i natt, när ni låg och sov, började jag mitt äventyr med att döda koreaner.

Att döda koreaner är roligt, men att döda utomjordingar är inte roligt (denna åsikten härstammar givetvis från att jag själv är en utomjording), så frågan är givetvis om jag skulle finna Crysis: Warhead mer underhållande än Crysis. Hittils har jag bara dödat koreaner, vilket innebär att jag är tillfreds. Än så länge.

Crysis är ett i raden av spel med inslag av sandlådor - ibland blir det bra (Far Cry), ibland blir det inte bra (Far Cry 2). Fördelen är att man får möjligheter till att döda vem man vill, när man vill. Nackdelen är att det lätt blir enformigt, med tråkiga färdsträckor, och tråkiga färdsträckor vill bara speljournalister ha. Varför recensenterna spillde sin säd över Far Cry 2 är på så vis oförklarligt för alla förutom hjärnskrynklare och pillertrillare, eftersom spelet mest går ut på att åka bil (som är tråkigt) och inte att döda (som är roligt).

Ibland vill man dock bara döda från punkt A till punkt B. Left 4 Dead kan vara spelet som tillfredställer mina lustar, i synnerhet nu när det är billigt. Dessvärre är Rad Rat fattig, och jag rik. Olyckligtvis är spelet dessutom gjort för co-op. Nej, Abducted Alien får väl fortsätta med att döda koreaner en stund, i sin ensamhet.